Fast eller rörligt? Svensken väljer avtal med kalkylatorn i handen

Varje höst publicerar den svenska konsumentpressen samma ritual: guiden till valet av elavtal inför vintern. Utgåvan 2026 har en intrigvändning — det gångna året gav alla läger argument.

Det rörligas dossier. På flerårssnittet slår det rörliga avtalet — börsens månadspris plus påslag — historiskt det fasta: du betalar marknadens medel, utan försäkringspremie. Innevarande år visade också baksidan: januari–februari på rekordnivåer betydde dubblade fakturor exakt under maxförbrukningens månader. Det rörliga förblir det rationella vadet för den som klarar två dåliga månader.

Det fastas dossier. Bindning på 1–3 år säljer förutsägbarhet — och efter den gångna vintern steg försäljningen. Trygghetens pris syns i erbjudandet: det fasta tecknas över marknadens förväntningar för perioden, och den som band på februaritopparna betalar nu sommaren över spot. Guidernas regel: bind när erbjudandet ligger under 100 öre i söder och du annars sover dåligt, inte när paniken är som störst.

Den nya stjärnan: timmen. Timavtalen — spot timme för timme — gör hushållet till en liten trader: tvättmaskinen i den negativa middagen, varmvattenberedaren på natten, elbilen på algoritm. Med universella smarta mätare och mogna appar slår den verkliga besparingen för de flexibla båda klassiska avtalen.

Den tvärgående vissheten. Vilken form du än väljer förblir elområdet ödet: samma rörliga avtal kostar dubbelt i SE4 mot SE1. Portföljens bästa beslut, skämtar analytikerna, förblir flytten norr om Sundsvall.

Priserna per område och timme, dagligen, på prissidan.