Där det byggs mest: Stockholm, SE4 och Norrlandskusten

En systemoperatörs budget är en ärlig röntgenbild: pengarna flyter exakt till lederna som värker. Den svenska bilden för 2027–2029 — 70 miljarder kronor — lyser upp tre områden.

Det underskottsdrabbade södern. SE4, hörnet mellan Malmö och Karlskrona, producerar en bråkdel av sin förbrukning sedan Barsebäcksreaktorerna stängdes: de nya ledningarna och förstärkta stationerna ska hämta mer norrifrån och, via kablarna, från grannarna. Här är varje ny megawatt kapacitet direkt ett öre mindre på fakturan i landets dyraste område.

Stockholm som kvävs elegant. Huvudstaden saknar inte energi utan effekt i topptimmarna och anslutningar för allt som vill byggas: utbyggd tunnelbana, nya stadsdelar, datacenter, elektrifierade hamnar. Regionprogrammet — nya stationer, transformatorer, markförlagda ledningar — köper bokstavligen stadens urbanistiska framtid.

Norrlandskusten. Från Skellefteå till Luleå och Boden begär den gröna industrin anslutningar på hundratals megawatt styck: kolfritt stål, vätgas, de pånyttfödda batterierna. Kustnätet, byggt för småstäder och pappersbruk, dimensioneras om för förbrukare i huvudstadsklass.

Juni lade till sidor. Sommarens besked — nya ledningar och stationer på byggnadslistan — bekräftar tempot: operatören publicerar inte längre planer utan byggarbetsplatser. Den kvarvarande trängseln är den gamla: tillstånden och människorna som ska bygga allt detta samtidigt.

Det svenska nätet, i realtid, på Europakartan.