Så finansierar staten reaktorer: lån och differenskontrakt

Varje nyare europeisk reaktor har haft samma akilleshäl: inte betongen utan räntan. Med marknadens kapitalkostnader blir ett tioårsbygge finansiell roulette — och Sverige har beslutat ta rouletten ur ekvationen.

De två instrumenten. Det första: statliga lån till bygget — staten, som lånar billigare än varje kraftbolag, refinansierar byggarbetsplatsen och kapar kapitalkostnaden från start, hälen som blåste upp Hinkley Point. Det andra: långsiktiga differenskontrakt — ett garanterat referenspris för produktionen; under det fyller staten på, över det betalar producenten tillbaka. Tillsammans: delad byggrisk, förutsägbar intäkt, fakturor skyddade från extremer åt båda hållen.

Dimensionen. Ramverket är skräddarsytt för ungefär 4 000–6 000 MW ny kärnkraft — motsvarande fyra till sex stora reaktorer eller en hel SMR-flotta — med Videberg/Ringhals som schemats första kund.

Tjänstekritiken. Ekonomerna frågar vem som betalar om byggena spårar ur — det ärliga svaret: skattebetalaren, delvis — och konkurrenterna inom förnybart ropar snedvridning: ingen garanterar dem priser på fyrtio år. Regeringen svarar med systemargumentet: planerbar fast effekt är en kollektiv nyttighet som marknaden ensam inte levererar.

Prejudikatet. Tjeckien och Polen har liknande konstruktioner, men den svenska varianten — staten i majoritet i projektet, lån och CfD i kombination — är Europas mest kompletta. Om Bryssel godkänner den 2027 skrivs den europeiska kärnkraftshandboken om efter det svenska kapitlet.

Den europeiska kärnkraften, dagligen bevakad, i nyhetsflödet.